Existentiellt

“Cancer är fortfarande en sjukdom som inte bara väcker tankar om lidande och död utan också om skuld, ansvar och trygghet. Att drabbas av en potentiellt livshotande sjukdom medför nästan alltid någon form av existentiell kris.”

Existentiell Cancerrehabilitering

Existentiell cancerrehabilitering handlar till stor del om att göra det möjligt att bearbeta sin situation genom att fundera över vad som är värdefullt i livet.

 

 

Att få cancer är en livsomvälvande händelse för både patient och närstående. Det är naturligt att livsfrågor om mening, skuld, relationer och andlighet kan aktualiseras. Tveka inte att ta upp ämnet med vårdpersonal, det är viktigt att utrymme ges till dessa frågor också. De cancerdrabbade som önskar samtala med någon om sina existentiella frågor kan erbjudas kontakt med någon i vårdteamet, kurator, sjukhuskyrkan eller annan företrädare för religiöst samfund. Sjukhuskyrkans personal kan, förutom att själva stå till tjänst, även förmedla kontakt med företrädare av andra samfund och religioner. Existentiella frågor kan också bearbetas tillsammans med psykolog, psykoterapeut eller sjuksköterska med psykosocial utbildning. 

Typ av terapi

Enskilt eller i grupp

Sjukhuskyrkan

Förmedla kontakt med diakon eller präst

Sjukvården kan hjälpa dig

Samtal kan ske med: psykolog, psykoterapeut eller sjuksköterska med psykosocial utbildning

När man är rädd för det värsta..

Olle Carlsson är präst i Svenska Kyrkan och författare. Till honom kommer olika människor för samtal, oavsett religion eller annan trosuppfattning eller om de är icke-troende. Som präst är Olle Carlsson van vid att tala om det som många andra i samhället är rädda för att tänka på och tala om: den oundvikliga döden.

Videon är på engelska med engelsk text.

Att nästan dö lärde mig att leva...

Suleika Jaouad berättar om sin cancerresa och hur hon kände det när hon ansågs vara frisk. Insikten att hon aldrig skulle bli samma person som hon var innan cancern slog henne hårt. Hon beskriver också hur hon tog sig vidare.

Varför har jag sådan ångest? Jag klarade ju mig – jag borde egentligen vara glad, men allt känns bara så tungt. Tänk om den kommer tillbaka!

När du kommer hem

Det är nu det svåra börjar.

När behandlingen är avslutad har den ”existentiella oron” pågått under lång tid, vilket kan göra det svårt att få tillbaka hopp och livsgnista. Här kan professionell hjälp behöva kopplas in. Tveka inte att ta sjukvården till hjälp eller så kan kyrkan stå till hjälp.